Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att inviga det nya bloggåret på än med lite floskler. Idag tar vi oss en titt i nyutgåvan av Bo Bergströms Effektiv visuell kommunikation (Carlssons, 2007), som är oerhört populär på vår institution (och säkert också på alla andra lärosäten med "design" och/eller "communication" i namnet). Bokens popularitet måste bero på det faktum att dess sakinnehåll är fängslande, för det kan inte vara tack vare återhållen, stilistiskt genomtänkt text:
Kreatören måste se sig som en kronisk nybörjare och på nytt upptäcka hjulet åt sig. Ett djärvt självförtroende kommer väl till pass för att våga sig ut på grenarna och plocka hem frukterna, som spirar på trädet, som växer i en glänta i skogen, som endast kan hittas av den som gått något vilse (s. 117).
Där fick ni så ni teg, ni som inte trodde att bildproffs kunde uttrycka sig poetiskt i text. (Själv är jag förstås smått förvirrad nu, eftersom jag alltid har trott att det som spirar inte riktigt har slagit ut ännu, än mindre burit frukt.)
Vad finns att tjäna på att kommunikatörerna blir skickligare? Jo, budskapen når lättare fram. Nyheter och kommersiella meddelanden förstås, blir bedömda och övervägda, vilket är nödvändigt i en demokrati. Detta vidgar vår förståelse för världsmekanismerna och vitaliserar utbyte, kulturellt och merkantilt. Seriösa, angelägna, raka, mänskliga, välutformade budskap skapar respekt hos oss konsumenter men också en katalyserande plattform för kritisk granskning. Mörkrets manipulerande makter, som lurar omkring oss, hålls i schack med hjälp av ljuset. Det tjänar vi alla på. Och om detta vill denna bok berätta (s. 13).
Jag har inget att tillägga. Allt är sagt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
