Vägra vara vattendroppe

Jag har observerat att Kay Pollaks lilla skrift Att välja glädje har börjat dyka upp lite här och var på institutionen. Studenter sitter i kafeterian eller i grupprummen och väljer glädje efter att först ha valt att betala en del av sina usla inkomster till Pollaks fortsatta försörjning som professionell bullshitter och floskelfabrikör.

För dem som inte känner till Kay Pollak kan jag berätta att han är filmregissör, författare och managementpsykologiskt inriktad föredragshållare i det jag och en floskeldrabbad vän till mig brukar kalla vattendroppsskolan. Andra som verkar i samma lukrativa bransch är Mia Törnblom, Wayne W. Dyer, m.fl.

Deras affärsidé är enkel:
1. Få människor att tro att vägen till lycka/balans/nåd är spikrak (det krävs bara en bok/en föreläsning/en tillräckligt stark affirmation).
2. Få människor att tro att de alltid har hundraprocentig kontroll över alla omständigheter som har med den egna välmågan att göra.

När någon väl har köpt boken och/eller gått på föreläsningen, men ändå misslyckas med att vara lycklig är hon oftast fast i den dyigaste delen av självhjälpsträsket. Övertygad om att hon inte har "gjort rätt" köper hon fler böcker och/eller går på ytterligare föreläsningar av charlataner som tar alldeles för mycket betalt.

Ett exempel från arbetslivet: Nuförtiden känner många grundskollärare att de inte har tillräckligt med tid att undervisa i de ämnen de är ålagda att förmedla kunskap i. Förutom att vara pedagoger måste de nämligen administrera åtgärder kring inlärningssvårigheter och psykosociala problem i sina klasser, både på grupp- och individnivå.

Hur löser då arbetsgivarna detta? De vill förstås, av prestige- och budgetskäl och i många fall av ren och skär brist på intelligens, inte erkänna att problemen existerar. För att passivisera den grå massan av (oftast kvinnliga) offentliganställda med låg status anlitar man någon föreläsare som kommer och levererar floskler:

– Bara man bestämmer sig för att välja att vara lycklig så blir man lycklig.

– Om man tittar sig själv i spegeln på morgonen och upprepar "Jag är bäst!" tio gånger så löser sig det mesta.

– Var inte en del av problemet, utan en del av lösningen.

– Om ni (t.ex. ett lärarkollegium) tränar upp er kreativitet, finslipar era arbetsmetoder och anstränger er lite till så kommer era arbetsförhållanden att förbättras markant. Ni kommer att inse att det ni trodde var resursbrist, psykosociala problem, inlärningssvårigheter, sjukskrivna kolleger och nedgångna lokaler egentligen är problem som finns inuti er – problem som kan tänkas bort.

– Vi är alla vattendroppar som tillsammans bildar hav av gemenskap!

Skulden för en sönderfallande och otrygg arbetsplats läggs på arbetstagaren istället för att läggas där den hör hemma: hos dem som bestämmer vart pengarna ska gå. Pollak et consortes tillhör den manipulativa floskelbransch som försörjer sig på att hjälpa till med detta.